Miata

Vissa katter blir man sådär riktigt förälskad i första gången man får se dem, Miata var en sån katt. En slump gjorde att hon hamnade hos mig för jag var egentligen ute efter en annan katt som jag sett på en amerikansk uppfödares hemsida. Då (2006) så ville jag prompt ha en blåögd hona men ödet ville annat. Uppfödaren jag kontaktade ville inte sälja den blåögda honan till mig men däremot så hade hon en uppfödarkollega som hade en honkatt på ca 5 månader som var tänkt till en uppfödare i England men den engelska uppfödaren hade plötsligt inte råd så då kunde jag få köpa henne om jag ville. Jag kunde självklart inte motstå Miata även om hon inte var blåögd så var hon fantastisk på så många andra sätt. I november 2006 så reste jag till Salt Lake city och hämtade hem min lilla pärla.

Sen Miata blev min så har hon blivit mamma fyra ggr, jag har en av hennes döttrar (Isolde) och en dotterdotter (Juni) i katteriet. Hon har varit med i en musikvideo och varit kalenderflicka för Djurens Rätt. Men framförallt så har hon varit en källa till så mycket glädje och skratt för hon var en riktig toka emellanåt med mycket bestämda åsikter, men nu finns hon inte längre och det går inte riktigt att förstå.


I morse stannade tiden..... 06 30 ringer telefonen: ”Godmorgon det är veterinär XX, jag ringer från Bagarmossens djursjukhus och jag måste tyvärr meddela att Miata har avlidit. Hon fick andningsproblem vid 04 30 och därefter andningsstillestånd. Vi gjorde allt för att återuppliva men tyvärr så dödförklarades hon 06 00”

Miata hade under en lång period problem med förstorade lymfknutor men trots biopsier, FIV/FeLV test och andra blodtester så lyckades inte veterinärerna finna orsaken bakom hennes förstorade lymfknutor.
Vi började utreda i februari, gjorde ett återbesök i maj då hon fått en kraftig förstoring av ena körteln vid halsen. I maj sattes Miata på en antibiotikakur och huxflux så hade hon normala lymfknutor och hon blev friskförklarad.
Under juni månad så växte långsamt knutorna igen och jag märkte att hon började tappa i vikt så jag bokade en ny tid hos veterinären. I början av juli så kom jag på mig att det var länge sen jag såg Miata äta torrfoder, katterna får alltid blötfoder 2 ggr om dagen och hon såg alltid ut att äta med god aptit men när jag kollade noga så märkte jag att hon mest slickade såsen och ”petade i maten”.

I måndags besökte vi veterinären igen och det bestämdes att det skulle göras en ny utredning, det första som skulle göras på onsdagen samma vecka var att under narkos kolla hennes tandstatus med bla röntgen, samtidigt som hennes svalg skulle undersökas. Dessutom skulle hennes vita blodkroppar kollas upp.

Mina katter brukar alltid sova i sängen med mig på nätterna, det var självklart för Miata, hon var alltid först på plats när man lagt sig. Men måndag kväll så kom ingen Miata och redan då förstod jag att nåt var fel. Tisdag morgon så fick hon och Kaolin lite Hills A/D och Miata åt lite grann. Tisdag kväll så fanns inget intresse att äta, hon kändes varm och jag tempade henne och hon hade 40.3. Tog ett snabbt beslut att åka in akut med henne till Bagarmossen, att vänta till morgondagens vetbesök var inte aktuellt.
Väl inne på Bagarmossen så blev det lång väntan, men hon tempades igen (som mest hade hon 40.7 i temp) det togs blodprover och hon lades med dropp. Blodprovet visade att hon hade kraftigt förhöjt antal vita blodkroppar. Därefter så blev hon inlagd och det planerades in en hel arsenal med tester dagen efter.

Onsdag förmiddag ringer vet., de har gjort ultraljud och det ser ut som hon har en förstorad livmoder så de tror att hon har en sluten livmoderinflammation, hon har även betydligt större njurar än normalt men de ser inget malignt eller förändrat i dem på UL. Vid lunchtid så opereras hon och när hon är öppnad så ringer veterinären mig och meddelar att det inte är nån livmoderinflammation utan de har däremot hittat kraftigt förstorade lymfkörtlar i tarmkäxet som de tror kan tyda på nåt lymfomartat och de tar biopsier på körtlarna. Samtidigt så opererar de bort hennes livmoder.

Vid 20-tiden på onsdagskvällen så ringer den vet. som opererade Miata upp mig och meddelar hur operationen har gått, Miata mår bra men hon är lite rosslig. Jag får även veta då att de sett nån förändring på hennes lungor som de tror tyder på inflammation. Jag undrar om hon får någon antibiotika, men nej de har inte satt in nån antibiotika för hon mår bra, har ingen feber och verkar stabil. Efter det beskedet så planerade jag för att hämta hem henne under torsdagen.

Så i morse så kom det där telefonsamtalet.....

Vila i frid älskade lilla Miata